”Trauma is personal. It does not disappear if it is not validated. When it is ignored or invalidated, the silent screams continue internally, heard only by the one held captive.” – Judy Crane
Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD):
Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) är en psykisk reaktion på en specifik traumatisk händelse, exempelvis en olycka, en attack eller en naturkatastrof. De drabbade individerna kan återuppleva den traumatiska händelsen, ha starka mardrömmar och bära på en ihållande känsla av stark oro och rädsla. Det karakteristiska är att kroppen reagerar som om faran fortfarande pågår, även om den fysiska faran redan har avtagit. Personer med PTSD kan också utveckla undvikande beteenden gentemot platser, människor eller situationer som påminner om det traumatiska. Vidare kan de uppleva känslomässig avtrubbning och kämpa med att känna glädje eller närhet till andra.
Komplex posttraumatiskt stressyndrom (C-PTSD):
Komplex posttraumatiskt stressyndrom (C-PTSD) delar vissa likheter med PTSD men skiljer sig genom att det inte enbart är en reaktion på en isolerad händelse utan snarare ett resultat av långvariga och upprepade trauman. Särskilt när dessa trauman är personligt riktade, såsom långvarig misshandel, övergrepp eller känslan av fångenskap, kan C-PTSD utvecklas. De som lider av C-PTSD kan manifestera de vanliga symptomen som PTSD, men de kan även kämpa med andra komplexa svårigheter som påverkar deras självbild och relationer. Dessa inkluderar känslor av skam, låg självkänsla, svårigheter att reglera känslor och problem med att skapa och upprätthålla nära relationer.
Förenklat uttryckt:
- PTSD relaterar till reaktioner på en specifik traumatisk händelse.
- C-PTSD involverar reaktioner på långvariga, upprepade trauman och kan ha djupgående effekter på självbild och relationer.
Det är av yttersta vikt att förstå att både PTSD och C-PTSD är allvarliga tillstånd som kräver professionell hjälp. Om någon i ens närhet uppvisar tecken på PTSD eller C-PTSD är det bäst att uppmuntra dem att söka stöd från en kvalificerad terapeut eller läkare.
C-PTSD finns än så länge inte med i DSM (Diagnostic and Statistical Manual of mental disorders) men det kommer säkert att ändras snart och en mycket god nyhet är att den numera finns upptagen i WHO’s ICD-system (International Statistical Classification of Diseases and Related Health Problems) under diagnoskod 6B41 (efter PTSD, diagnoskod 6B40). Det är en bra utveckling eftersom C-PTSD inte svarar lika bra på de behandlingar som ges för PTSD.
Det understryker också viktigheten i att den terapeut/läkare man erbjuds också är införstådd i den speciella problematik som C-PTSD utgör. Rätt diagnos ger mer adekvat behandling och feldiagnoser är tyvärr mer regel än undantag vad gäller C-PTSD.
”Your unhealthy habits were just survival mechanisms that you held onto to protect yourself. You aren’t trying to be self destructive! Your brain is just telling you that danger is imminent so you prepare accordingly. But you just need to slowly build new, healthy habits because you aren’t in danger anymore.” – Anonymous
Lämna ett svar